Här på Skeppargårdens plats låg tidigare ett något större hus som, innan museet kom till Kaplansbacken, användes som komministerbostad. Den siste prästen som bodde här var en av Roslagens Sjöfartsminnesförenings tillskyndare, komministern Ernfrid Ljungwe. Den ursprungliga byggnaden kom sen att eldhärjas 20:e januari 1942.
År 1947 donerade Sjökapten Eliord Ericsson, en man med fyr och flamma, den gamla domargården från 1850-talet i Malmberga, Häverö, som monteras ner och flyttas till Kaplansbacken. Den nya museibyggnaden invigdes den 8 augusti.
Skeppargården idag, den gamla domargården som ersatte den av eld härjade komministerbostaden, är inredd på roslagsvis, så som ett lite förmögnare skepparhem från 1870 - 1890-talet kunde se ut.
På Skeppargården kan en besökare med förundran betrakta hur kvinnorna vaggade sina barn förr i världen, hur redaren begrundar sin bokföring, samt mycket annat från det vardagliga livet för de som stannade hemma.
I hallen, direkt till vänster, finns även en pekskärm där man kan läsa om Älmstas historia, "Elmstas utveckling från by till samhälle". (Se Rospiggen 2018).
Glöm alltså inte att besöka även Skeppargården när du är på Roslagens Sjöfartsmuseum!
Läs mer i Rospiggen 1947, t.ex. sidan 45.
